Hairspray ♥♥♥♥♥
Från det att Hairspray satte igång till det att eftertexterna slutat rulla, så var jag fylld av en massa "feelgood" känsla.
HAIRSPRAY bygger på John Waters klassiska film från 1988 och på den kritikerhyllade och Tony-belönade hitmusikalen från Broadway.
Tracy Turnblad, en stor flicka med stort hår och ett ännu större hjärta, har bara en passion i livet - att dansa. Hennes dröm är att få vara med i The Corny Collins Show, Baltimores häftigaste dansparty som visas på tv. Tracy tycks passa perfekt som deltagare - om det inte vore för en sak..
Hennes kroppsstorlek skiljer henne från den coola mängden, något som hennes välmenande men överbeskyddande mor (spelad av John Travolta) inte är sen att påpeka. Men skam den som ger sig! Tracy är övertygad om att det är hennes kall i livet att ägna sig åt dans och när hennes far Wilbur (Christopher Walken) säger till henne "Go for it!" inser hon att man måste tänka stort för att bli stor... Även om ens kropp redan motsvarar formatet.
När jag stängde av filmen så blev jag på så pass bra humör.
Jag var full av glädje och hopp.
Visst allt var bara på film, men jag fick ändå känslan.
Att hur hopplöst ett läge än må vara, så kan man klara det, genom att man bara tror på sig själv.
Sedan måste man även ha stödet utifrån.
Tror andra också på en själv så ökar självkänslan radikalt.
Hairspray är en sådan film som innehåller karaktärer man älskar och karaktärer man hatar.
Jag fäste mig framförallt hos huvudpersonen Tracy Turnblad och hennes mor, John Travolta. Vilken skådespelarinsats Travolta gör som "the big fat mama". Jag gillade även Zac Efrons insats, han vågade!
En person som man verkligen älskar att hata i Hairspray är Michelle Pfeiffers insats som producent till The Corny Collins Show. Vad dum hon är!
En sak är säker, det här var iallafall inte den enda och sista gången jag kollade på Hairspray.
Betyg: ♥♥♥♥♥
